Det här är ETT exempel på hur enskilda frågor kan engagera oss och få oss att snabbt agera, nätet och den trådlösa kommunikationen har inneburit helt andra snabba ytor att kommunicera och sprida tankar, åsikter och reflektioner på.
Det sprids samtidigt en hel del rasistiskt plumpa, i en demokratisk värld helt oacceptabla anonyma åsikter i debattforum, på bloggar och i andra mer dolda ”hemliga” rum.
Att nätpublikationer numera omfattas av grundlagsskydd och har krav på ansvarig utgivare, är ett sätt att hålla en nivå. Samtidigt handlar det om att sprida en positiv nät-etikett och inte förvandla de öppna sociala ytorna till slagfält för megafoner där dom som har mest ekonomiska medel kan överrösta alla andra. Jag menar när vi nu har ett medium som kan vara öppet och demokratiskt, skall vi motverka alla former av censur.

I Journalisten skrev Jesper Bengtsson, författare och ordförande för Reportrar utan gränser en bra krönika om detta för en månad sedan. Han skrev bla att ”traditionella politikers bild av vad sociala medier egentligen är krockar med verkligheten. De har helt enkelt inte fattat galoppen.” Detta apropå Anders Borgs första blogginlägg i våras som inte gick att kommentera!
Läs gärna det och fundera vidare kring hur journalistik och sociala medier kan samverka på ett öppet och demokratiskt sätt.

Journalisten.se | Sociala medier är inte en insändarsida

Utställningsatsningen heter Rethink och visas på flera konsthallar och museer under november – december. Danmark är inte enbart flyktingfientlighet och ökade polisbefogenheter.

”Nature strikes back” på Statens museum for kunst, Köpenhamn – DN.se

Webb-TV sändning från INKONST-TV som är väl värt att lägga en timme på. Filosofiska tankar kring övervakning, på-platsen-rap av Behrang Meri, livemusik med Tarabband. Rekommenderas

Den sista läsaren – DN.se
Fakta i artikeln :
Maryanne Wolf betonar att det viktiga med läsning inte är det som finns i texten utan det som ligger bortom den: de mikroutflykter som läsandet skickar ut oss på och gör oss medvetna om alternativa livs- och upplevelseformer. Detsamma gäller givetvis för sånger och symfonier. Att detta med nödvändighet är personligt, rent av privat, visar hur farligt det är att tro att kritiken förmår täcka allt som är väsentligt med litteratur och musik.
Källorna

Maryanne Wolf: ”Proust and the Squid. The Story and the Science of the Reading

Peppe Engbergs krönika handlar om det som är på alla traditionella dagstidningars agenda just nu – hur överleva i den nya nätekonomin ? Hur finansiera kärnan i sina medier, de undersökande, unika och grävande reportagen som gör skillnad? I en tid när underskotten står som röda UTROPSTECKEN! Man gör rubrikjournalistik, betalar avgiften till nyhetsbyrån TT som levererar stor del av materialet, men gör sällan mera än klipper och klistrar.

Att det är ekonomiskt kris för gammelmedia är ingen nyhet, den senaste effekten är att DNs nya chefredaktör har drastiskt sparkat hela redaktionen och nyanställer en slimmad skara medarbetare.

Varför skulle han då Peppe Engberg aldrig anställa sig själv? Jo han har nyligen startat en PR-byrå och insett hur denna bransch fungerar. ”Med Göran Persson vet vi att slutförvaringen numera sker i PR-branschen. Och här möts makten och dess granskare återigen.”
Hans analys av sig själv och ett antal andra namnkunniga journalister som byggt sitt förtreonde på kritiska granskningar av makt- och politik och nu bytt sida till ”fienden” är riktigt roande, träffsäker och fylld av namedropping och skvallerfakta. Hans analys av PR-branschen är lika klar, här handlar det om att sälja sina uppdragsgivares produkter, annars blir det ingen pengar i lönekuvertet. Och det är där alla dessa namnkunniga sidbytare blir obekväma. De är vana att handskas med ”fina” nyheter, inte säljargument hur snyggt de än är förpackade i livsstils jargong och klimatsamveten och det är den sortens journalister Pepe vill ha i sin byrå.

Men grundsatsen Peppe Engberg inte berör är att medier som Dagens PS till stora delar glider omkring och håvar in vinsterna av den traditionella pressens arbete. Frågan blir till slut – vilka media vill vi ha ? Snabba, säljande nättidningar eller djupdykande och kritiska dagstidningar med nätpublikationer som levererar och tar ett publicistiskt ansvar? Jag tvekar inte och fortsätter läsa DN, SvD, The Guardian, NY Times och alla andra ”gammelmedier” på nätet.

DagensPS.se – Därför skulle jag aldrig anställa mig själv

”Det hela började väl med att Kristdemokraternas Göran Hägglund ville göra Emil till representant för Verklighetens folk, vilka de nu är. En term som i alla fall Sverigedemokraterna snabbt tog till sig och sen under deras partidagar, dök Astrid Lindgrens namn upp igen. Det vet ju alla någonstans – en mer perfekt bild än Bullerbyns av ett bulldoftande landskap kantat av röda stugor med vita knutar, finns inte.

Astrid Lindgrens arvtagare och nära vänner reste sig som muren. Med all rätt. För det är ju kidnappning det handlar om.” Kidnappade konstnärer – Kulturnytt – sr.se

”Hur hade det sett ut om Albert Einstein levde idag? I en Facebook-Twitter-iPhone-YouTube-späckad värld? Hade han någonsin utvecklat sin relativitetslära om han hela tiden svarat på sms från polarna?

Vetandets värld handlar om farorna med ”multitasking” – alltså det där med att vi ständigt håller på med många saker samtidigt.
Är Facebook livsfarligt?

Dr David Meyer, världsledande forskare i ämnet hissar varningsflagg och menar att vi formar en hel generation som inte klarar av att fokusera.

– Banbrytande ideér i stil med Einsteins kommer inte att vara möjliga i framtiden. Vi lever mitt i en kris och läget är enormt allvarligt, säger han.”